Jag vill inte sitta här på en stol i mitt rum och göra läxa efter läxa, jag vill inte vara tvungen att hålla ordning i ett och samma rum dag efter dag, jag vill inte gå ut genom samma dörr varje morgon, än mindre gå till samma jobb varje vecka och vara i samma skola och samma klassrum timma efter timma. Jag vill UT, ut och resa. Uppleva saker jag aldrig upplevt, träffa människor jag aldrig träffat, göra saker jag aldrig skulle gjort en normal dag hemma. Jag vill utmana mig själv och bli stolt när jag vågat något jag aldrig trodde, jag vill köpa annorlunda kläder någonstans långtifrån, jag vill dansa, sjunga och ha kul med mina allra finaste och bästa vänner. Jag vill övervinna rädslor, ta chanser och aldrig ångra mig. Jag vill skapa nya minnen, gadda mig, gå på galna konserter och sova under bar himmel. Åka bräda, surfa i de största vågorna jag sett, klättra i berg så höga att jag nästan inte vet om det finns ett slut, simma med fiskar jag knappt visste fanns. Så länge jag går i skolan är det svårt att göra något större, men de små sakerna är lika viktiga. Jag dör av rastlöshet snart, utan att veta varför. Jag tittar in i mitt rum, på mina böcker, sätter på min musik för att få det bättre, men det enda jag vill göra är att springa. Långt, långt bort, och ändra min vardag från detta. Jag är lycklig, det är jag verkligen, men rastlös så det skriker om det! Lite förändring har ingen mått dåligt av.  "Det man ångrar mest är det man aldrig gjorde" & "Ingen dröm är för stor för att uppfyllas" har etsat sig fast i mitt huvud, och jag ska aldrig mer låta mig tänka tvärtom.  Länge leve friheten, nu ska jag planera resor! :D