Jag är så fruktansvärt arg just nu. Och lite ledsen kanske, jag satt för ca två minuter sedan och lipade av ilska. Herregud, jag skäms nästan över mig själv, men jag är ju jag och ingen annan och just jag reagerar så när sånt händer. Jag är inte den som skriker eller slåss, jag är den som kokar inombords och kyler av det genom att gråta, haha. Fattar ni?... tss.
Jag och pappa gick upp jättetidigt i morse (det är fortfarande tidigt!) för att åka till en loppis här i närheten. Det var nämligen så att i fredags kväll så höll de på att göra iordning inför den när jag gick förbi och jag blev helt, och jag menar heeeelt, kär i en cykel. Ni vet en sån där gammal mormors cykel.. Jag fick inte köpa den i fredags eftersom de på loppisen tyckte det var orättvist mot alla andra, så vi jag ringde direkt hem till pappa och berättade att på söndag klockan nio ska vi åka på loppis. Sagt och gjort, när vi kommer fram är hela stället smockat med folk. Jag skrattade åt dem, folk rusade till staketet eftersom de inte hade öppnat än, och alla ville stå längst fram. Helt insane! Jag får se att cykeln står precis innanför staketet rakt framför mig, dock står det ca 20 meter folk mellan den och mig. Jag blir som galen, precis som folket jag skrattade åt när jag precis kom. Jag börjar knö mig fram och när de öppnar springer jag fram. En tant hinner få tag i den, men släpper den lika fort. jag, som precis hunnit fram till den när hon släpper, tar ett stadigt tag runt sadelstången (?) och pakethållaren, med båda händerna. Gubben som är funktionär och har hand om cyklarna skrattar åt mig, jag måste ju ha sett rätt rolig ut. Men jag struntar i att han skrattar, jag SKA ha cykeln! Jag vänder mig om och ropar på pappa som har pengarna, och en hundradel efter försvinner cykeln ur mitt grepp. En skitful gubbe i typ 50 års åldern rycker tag i styret och sadeln och langar upp tvåhundra kronor ur fickan och räcker dem mot funktionärsgubben som precis skrattat åt mig. Funktionärs gubben tittar på den fula gubben och säger: har du en tjuga till så får du den! Jag säger: MEN SLÄPP DEN, JAG HÖLL I DEN FÖRST! jag vet att jag låter som en tre åring, men herregud, sedan i fredags har jag trott att cykeln skulle bli min och jag är ju kär i den! Jag rycker och sliter, men gubben börjar babbla och funktionärsgubben säger: NU tjejen, är den såld. Jag får damp och går därifrån. Så här sitter jag utan cykel, och skrattar åt mig själv. Nu ska jag iallafall iväg och kolla på tre stycken till från en annons i tidningen, så jag hoppas jag kommer hem med en! ni får se sen, pusssss!